Blogg D: The Elements Of Journalism

Jag skulle ha svårt att tänka mig ett liv utan sociala medier. Jag tillhör generationen som inte helt vuxit upp med det, men det har varit en betydande del i mitt verksamma liv, skulle man kunna säga. Mina föräldrar som tillhör en annan generation, har i sin tur nästan svårt att se meningen med det. De lever lite efter principen “det var bättre förr”. De kan inte riktigt förstå varför man “pratar” på Facebook. Är det inte bättre att ni ses istället? Till viss del kan jag hålla med. Ibland blir det nästan skrämmande när man träffar folk som man inte sett på ett tag som vet allt man gjort den senaste tiden, trots att man vet att man inte pratat med dem om det.

Sociala medier och internet överhuvudtaget måste ju ändå vara en fantastisk kunskapskälla. Aldrig förr har man kunnat kolla upp vad som helst, när som helst och samtidigt lära sig något hur snabbt som helst. Man behöver inte undra över saker som man ska kolla upp sen, fundera på vad något betyder eller vad som hände.

Gammelmedierna kontra de sociala medierna – måste man välja? Utesluter det ena det andra? Det kan ju inte finnas något annat som kompletterar varandra så bra som dem. Jag ser det nästan som om att de inte kan existera utan varandra. Inte i dagens samhälle som utvecklats till vad det är idag.

I boken The Elements Of Journalism, skriven av Bill Kovach och Tom Rosentstiel, tar man upp “What is journalism for?”. Jag håller med om att journalism finns till för många för att bygga ett samhälle, ett medborgarskap och kanske det viktigaste av allt för ett demokratiskt samhälle. Men kan det verkligen vara allt det om man bara skulle använda gammelmedierna? Där ingen har möjlighet att kommentera, diskutera eller säga vad de tycker. Där man matas med information, som i och för sig förhoppningsvis är objektiv, men om den inte är det – vad resulterar det då i? Är det demokrati? Propagandakanaler får väl inte någon att ta ställning själv till den fakta och information som finns. Inte enligt mig i alla fall.

Kovach och Rosentstiel tar vidare upp att journalism ska vara sann. Kan den vara det om den inte är objektiv undrar jag. Till viss del kanske, men det måste vara svårt med tanke på att man gärna vinklar det på ett sätt eller annat. Eller är det då upp till den som tar in informationen att söka vidare efter sanningen? Är alla kapabla till vidare informationssökning och/eller fattar de ens att de måste göra det för att få en objektiv bild av det hela och bilda sig en egen uppfattning.

Ett annat problem, som jag ser det, är att de flesta som skriver bloggar och liknande på nätet, inte är utbildade journalister. En följdfråga på det är givetvis – måste man vara det för att få skriva? Inte för att få skriva, men det är föga irriterande när man hittar stavfel, fel meningsuppbyggnader och särskrivningar. Men det är inte det mest allvarliga, utan det är att dessa outbildade skribenter eventuellt saknar kunskap om de pressetiska reglerna, rättssäkerhet och integritetsskydd. Frågan är vad som händer med det i framtiden. Kommer man ens behöva utbilda sig till journalist, om man ändå lockar läsare för att man skriver om intressanta saker. Vad händer då med “den goda journalistiken”? Som tur är behöver man ju faktiskt inte läsa något som inte intresserar en. Sociala medier och internet ger varje människa egen valfrihet att läsa vad man vill och tur är väl det.

Även om jag är för att man kan kommentera det mesta, som artiklar, bloggar etc, som även tas upp av Kovach och Rosentstiel under punkten “It must provide a forum for public criticism and compromise”, så känner jag ändå en viss skepsism till det. Å ena sidan tycker jag att detta är en viktig punkt som skapar demokrati i ett samhälle där medborgarna får vara med och tycka till och inte bara ta in information. Det behövs verkligen och det är här som de sociala medierna verkligen kompletterar gammelmedierna. Å andra sidan skrämmer det mig att man kan gömma sig under diverse namn och alias och sen tycka till om precis vad som helst. Man kanske säger mer än man borde, jävlas med någon bara för att osv. Jag tänker på det omtalade näthatet som var i ropet för inte så länge sen. Där journalister har blivit hotade och kränkta av läsare som “vågat” säga mer än vad de kanske tycker och står för, eftersom man gömmer sig bakom något som inte kan kopplas till dem. Då helt plötsligt vågar man säga vad man tycker! Så länge de inte kan få skit tillbaka.

Jag är för de sociala medierna, även om man inte kan tro det när man läser vissa av mina resonemang, men jag är också rädd att det kanske inte är nyttigt för oss och vårt samhälle att alla gränser försvinner och att allt är tillgängligt för alla.